Want to translate?

9 nov. 2012

Bokurano (Kitoh Mohiro)

För inte så länge sedan hittade jag en manga som heter Bokurano och jag läste ut de 66 kapitlen mycket fort. Jag måste säga att den är fantastiskt bra och mycket känslosam. Jag rekommenderar den verkligen. 
Mangan handlar om 15 tonåringar, runt 13 år, som är på ett studieläger. När de är på stranden hittar de en grotta som de bestämmer sig för att gå in i, nyfikna som de är. Väl därinne möter de en man som frågar om de vill spela ett spel. Mannen säger att han håller på att göra ett spel och han behöver några barn som testar det.
Inte alls skumt, eller hur?
Vad är det för spel, frågar barnen.
Jo, de ska styra en jätterobot och rädda Jorden från 15 fiender i liknande robotar. 
De ingår i ett kontrakt och sedan visar mannen hur de ska spela. han vinner, säger att nu är det deras tur och sedan försvinner han. Den som hör rösten inuti sitt huvud är näste pilot, näste person att styra roboten. 
De märker att spelet utspelar sig i verkligheten. Dödar de människor medan de styr roboten förblir människorna alltså döda. 
I början verkar det häftigt att rädda Jorden, även om ingen vet att de är de som gör det, men de märker snart det höga priset de måste betala för att rädda sin värld.
Vem blir galen? Vem dödar människor för att få hämnd på en enda? Kommer någon bryta ihop av den tunga uppgiften? Kommer någon smita och lämna de andra i sticket?


"When we entered middle school, we thought we were adults. We thought we could do anything. We cried, laughed, screamed; we thought we knew everything about the world. But we were really just kids, protected by our parents and sheltered by society. There was no true sadness, true joy, true anger in our everyday lives. This we learned when the fifteen of us came together, yes, when we encountered it."
  



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar